Hur motiverade vi är att lyssna beror bland annat på våra tolkningar, värderingar och fördomar. Om jag tror att någon är expert lyssnar jag på ett sätt. Om jag tror att någon har en negativ inställning till mig lyssnar jag på ett annat. En övning för bättre lyssnande är att försöka rensa bort alla filter i form av värderingar och bedömningar och bara lyssna förutsättningslöst. Tänk om de klokaste tankarna kommer från ett helt oväntat håll?
3 kommentarer:
Kanske är det därför den som ska hålla ett anförande oftast vill presentera sig själv först innan han/hon börjar?
Tänk att våga göra tvärtom, att liksom hålla lyssnaren på "halster" och väva in "vem jag är" i föredraget/presentationen i stället.
kan jag träna mig till det?
Ja men jag vill inte vara anonym ju... gjorde nåt fel?
Hälsningar
Ingalill
När vi håller utbildningar i presentationsteknik brukar vi rekommendera att man inte presenterar sig själv som allra första punkt, utan istället börjar med en spännande "rubrik" som talar om vad de som lyssnar ska få ut av presentationen. Det är absolut en träningsfråga och kräver att man vet eller tror sig veta vad publiken tycker är intressant och spännande. Samtidigt är det viktigt att åhörarna under presentationen får tryggheten som kommer av att veta varför de ska tro på den som pratar. Hur brukar du göra?
Skicka en kommentar