Läste en krönika förra året om rollerna vi går in i under semestern. Det handlade om att vi förflyttas tillbaka i tiden, till mera traditionella könsroller. Mannen i familjen försvinner ut till diverse bygg- och trädgårdsprojekt, kvinnan matar barn och tvättar kläder...I vår familj är det precis så. Min man, som vanligtvis tar ett stort ansvar för hem och barn, drar på sig de gamla militärkläderna och ger sig med liv och lust ut i trädgården (just nu för att riva staket). Jag själv, som i vanliga fall är den som jobbar mest tar större ansvar för att fixa saft och bullar (alldeles nyss isglass). Det känns ganska mysigt, men också jobbigt emellanåt. Det är en fin balansgång för att allas semesterbehov ska bli tillfredsställda. För att det ska fungera behöver vi kommunicera, och framför allt behöver vi lyssna på oss själva och på varandra. Många semestergräl skulle nog kunna undvikas med hjälp av just lyssnandet. Har du några bra tips för att få det att fungera bra?
