Samtal med sjuåriga dottern om lyssnande:
Jag: Hur tycker du att man gör när man lyssnar på någon på riktigt?
Nelly: Man liksom tittar på den man pratar med och håller inte på att tänka på massa annat.
Jag: Hur känns det när någon lyssnar på dig?
Nelly: Skönt
Jag: Tycker du att jag och pappa är duktiga på att lyssna på dig?
Nelly: Sådär. Ibland.
Jag: När vi inte lyssnar, vad tror du att det beror på då?
Nelly: Att ni har för mycket att göra.
Jag: Och när du inte lyssnar på oss, vad beror det på då?
Nelly: (lång paus). Ditt halsband, om man lägger in det i elden, då tror inte jag att det brinner.
:-)
4 kommentarer:
Hahahaha klockrent, barn är härliga!
Vilka härliga kommentarer vi får av våra barn - i mitt fall oftast barnbarnen. Lycka till med ditt bloggande. Jag kommer att, med stort intresse, följa den. Trevlig helg! Kram / Ingmarie
Ja, visst är det roligt. Kan verkligen önska att jag hade skrivit ner fler roliga kommentarer. Ingmarie, tack för lyckönskningarna, hoppas vi ses och hörs snart!
vilket bra ex Nelly är på att kunna leva "Carpe diem" mitt i något...
Skicka en kommentar